Igår när jag var påväg till Piazza Verdi för att träffa N, stod en man i 50-60-årsåldern och blockerade min väg. Jag gick till vänster om honom. Han tittade på mig och sa "Ciao! Buona giornata!". Jag sa samma sak tillbaka och fortsatte gå och tänkte inte mer på det. Efter kanske fem minuter gick samme man ikapp mig. "Ursäkta, men Ni har oerhört vackra ögon. Precis som en ängel. Är Ni härifrån?" "Nej, jag kommer från Sverige" sa jag. "Från Sverige? Ja, då är Ni inte härifrån! Vad gör Ni här? Studerar Ni? Vad studerar Ni?" "Historia, lingvistik, lite allt möjligt" svarade jag. "Ni pratar mycket bra italienska. Hur gör jag för att träffa Er igen? Ni kanske är en person med mycket att göra?" "Ja, jag är en mycket upptagen person" "Jag skulle vilja träffa Er igen, även som vän" "Tyvärr, jag är en mycket upptagen person" "Jag förstår. Ciao. Buona giornata! Auguri! (= grattis, välgångsönskninar)
Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gick han ikapp dig? Dig?! Jag vet ingen som går lika fort som dig, ju. Freaky man!
Haha! Jag kanske inte gick så jättefort just då, men sen nästan sprang jag därifrån!
Skicka en kommentar