Jag var egentligen aldrig orolig. Jag är annorlunda nu. Lycklig skulle man kanske kunna säga, mer mig själv, mindre ångest.
Siesta gick jättebra, Siesta var jättebra, Thåström hade den mest fantastiska närvaro, jag var väldigt närvarande och Anna von Hausswolff var lika fantastisk som förväntat.
Nätterna var kalla och närmsta tältgrannarna var trista, D:s luftmadrass visade sig vara trasig och vakterna var översittare.
Men det gjorde ingenting, för ibland tittade solen fram, andra grannar var trevliga, vi fick plats på min madrass båda två och att gräla med vakterna var nästan roligt, för jag visste att jag hade rätt.
Inte ens de fruktade bajamajorna verkade lukta speciellt illa.
/Stora syster
*en Thåström-låt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar