"Hej, det är jag igen ..."

Ibland kommer jag på hur jobbig jag är, och hur jobbigt det måste vara för min kille att leta lägenhet tillsammans med mig.

Bland annat tycker jag inte om att prata i telefon. Jag tycker ibland att det är rejält jävla obehagligt att prata i telefon. Kanske för att det bara är en liten del av kommunikationen, för att man missar så mycket om man inte ser den person som man talar med.

Som sagt, ibland kommer jag på hur jobbig jag är.

Jag trilskas och blir svag och liten, blir feg och undvikande. För att jag vill att allt ska bli så bra och inga misstag får kanta min väg. Var det inte misstagen man skulle lära sig av?

Sedan, när jag har kommit på exakt hur jobbig jag är och analyserat dessa fel och brister, kommer jag på hur fantastiskt bra min kille kommer få det när han faktiskt bor med mig. I alla fall ibland.

/Stora syster