Kära syster! Jag sitter här i vårt charmiga (läs skitiga) kök och lyssnar på Beirut medan jag väntar på att äppelpajen jag har i ugnen ska bli färdig. Vad jag minns har jag aldrig misslyckats med en äppelpaj, eller? Nu är risken betydligt större. Varför? Jo, därför att jag befinner mig i Italien.
Eftersom jag alltid bakar paj på äpplen från våra träd hemma visste jag inte riktigt vad jag skulle ta för några äpplen inne på Coop (här uttalar man det som "kopp"). Jag tog en påse röda äpplen, men det är mycket möjligt att de är hemska. Det allra största riskmomentet är dock ugnen. Det är en gasugn. Gammal dessutom. Samtidigt som man håller in en knapp ska man antända en liten gaslåga längst ner i ugnen. Tricket är att först tända eld på en tandpetare som man sedan sticker in i gasen. Som du kanske förstår använder jag inte ugnen så ofta. Det går heller inte att veta ugnstemperaturen. Istället för att välja gradantal väljer man en siffra mellan ett och tio. Idag valde jag sju. Det var lite av en gissning. Kanske bli min äppelpaj "una merda" som jag och N så fint brukar uttrycka oss.
Sedan ska jag ta min äppelpaj, una merda eller ej, och promenera med den i lite över två kilometer hem till N. Han bor ju inte längre bara tio minuter ifrån mig. I hans nya lägenhet vankas middag. Innan idag vankades där lunch mellan mina två föreläsningar. Jag är bortskämd. / Lilla syster
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nej, du har aldrig, någonsin, misslyckats med en äppelpaj. Och nej, du använder nog inte ugnen så mycket i Italien - för din pojkvän lagar mat åt dig, JÄMT. Han är fin han!
/Stora syster
Pajen blev inte helt misslyckad, bara lite. Den var lite torr. Äpplena gav inte ifrån sig någon vätska och smuldegen var inte alls så god som den brukar vara. Jag tror jag hade för låg ugnstemperatur. Jag får prova en gång till. Den blev uppskattad i alla fall.
Anledningen till att jag inte använder ugnen är väl snarare att den är knasig än att N alltid lagar mat till mig. I hans nuova casa finns ingen ugn! Det är ju ännu knasigare.
Hur är din man i köket? :P
Ja, knasigt!
Jag vet inte riktigt hur min man är i köket. Han är ju lika söt där som överallt annars, men om han kan laga mat eller inte förblir ett mysterium. Han är duktig på att hacka lök i alla fall. Han kan nog om han vill.
Han lovade precis att han skulle visa mig att han kunde om han ville. Du är mitt vittne.
Min pöjk gillar inte att hacka lök. Han ogillar det så mycket att han brukar börja gråta. Han hävdar att lökarna i Italien är mycket starkare än dem i Portugal. Hmmm.
Jag är ditt vittne.
Skicka en kommentar