Det finns någonting med skäggväxt som gör mig fascinerad. Och förtjust. Jag är extra förtjust i stubb, både när den är i det där stickiga, riviga tillståndet som gör att man blir alldeles svidig när man stryker kinden mot den, och när den har blivit lite längre, så att den är mjuk och fin.
Det bästa är kanske att jag vet att jag är bland ett litet fåtal som får se D i hans skägg (till gruppen hör också familjen, några vänner och diverse pizzabagare) . Jag tycker om att vakna på söndagsmorgonen bredvid min man och hans skuggiga kinder. Och håret som han har sovit produkterna ur så att det lockar sig i luggen.
/Stora syster
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar