Jag har ännu inte tagit någe braigt foto av din present, men när nu min norska väninna lade ut bilder från vår resa på facebook råkade en av de tänkbara presenterna bli med på ett flertal bilder. Här till höger kan du få se på ett smakprov på en av bilderna. Bilden föresäller alltså mig medan jag försöker krossa anfiteatern i Pula med mina bara händer. På mig har jag, bortsett från min dumma ryggsäck, en sjal inhandlad på en marknad i Zagreb. Du ska nu få höra historien om denna sjal. Och dess systersjal.
Den var en kylig förmiddag i Zagreb. Vi - en argentinska, en portugis, en norska och en svenska - vandrade runt på ett torg. En kvinna vid ett marknadsstånd kallade på oss. "English, deutsch, italiano?" var hennes fråga. "Italiano" var vårt svar. Hon började då prata med oss på italienska. Hon berättade att hon hade bott i Italien under kriget och sedan flyttat tillbaka till Kroatien. Hon visade oss vad hon hade att sälja. Broderade blusar och dukar och blommönstrade sjalar. N sa att han var portugis och att allt hon hade att sälja såg typiskt portugisiskt ut. Kvinnan berättade då att hon älskade portgisiska och att det var det vackraste språk hon visste. N blev förvånad men glad. Jag fastnade för sjalen du kan se på bilden. Försäljerskan sa att jag kunde få rabatterat pris. Hon frågade om jag inte ville ha något mer. Jag sa att jag hade en syster också. Då visade hon mig fler sjalar. Jag hittade en liknande ljusgul/naturfärgad sjal och bestämde mig för att köpa båda två. Jag fick betala 200 kuna (lite över 300 kr) om jag inte minns fel. Jag fick dessutom en valfri liten duk på köpet! Hon frågade oss en sista gång om vi inte ville köpa något mer, kanske en duk? Det ville vi inte. Vi tackade henne och hon tackade oss tillbaka.
Det var den lilla historien. Nu får du alltså välja vilken sjal du vill ha (om du vill ha någon av dem). Den svarta är som du förstår redan använd. Den har spenderat en hel natt runt min hals i staden Pula. Den har till och med varit inne på ett kasino! Den ljusgula sjalen har ännu inte varit ute på så mycket äventyr. Den fick ligga i den sabla ryggsäcken den där legendariska natten i Pula (som jag ska berätta mer om).
Nu ska jag snart till Portugal och då kanske det blir fler sjalar. Igår bokade vi resan. Den 10 till den 20 mars kommer jag, N och K resa runt i detta land som jag hört så mycket om. Innan dess ska jag och K få privatlektioner i det vackra språket portugisiska. Jag längtar!
/Lilla syster
4 kommentarer:
Lilla rara syster, vad trevligt att du tänkte på mig, och vilken söt historia. Jag blir lite sorgsen och glad på samma gång. Jag älskar ju dessutom sjalar! Den ljusa som jag inte har sett skulle nog få det bra hos mig, dels för att du verkar ha fäst dig vid den svarta, dels för att du är fin i den, och dels för att du väl har en ganska ljus, blommönstrad sjal redan. Jag tackar och bockar och ser fram emot fler reseberättelser...
Systersjalar, förresten. Fint ord.
Não fodasse! Bilden skulle ju vara till höger, men den var kanske lite för stor...
Ja, jag märkte det, men jag tyckte inte att det var så vidare mycket att hetsa upp sig över. Vilken språkblandare du har blivit förresten. Förtrollande.
Skicka en kommentar